tills mina skulderblad blir vingar.
Idag är det en sådan då dag det känns som hela världen är emot en, men så är det ju egentligen inte. Det är som alla andra dagar och det är inget nytt som hänt, det är precis som vanlig. Men idag känns det bara så himla annorlunda ..
Jag tror det är många ut av er som har förstått att jag igenom något nu som är ganska jobbigt för mig och som tar så himla hårt på mitt hjärta. Men jag tror inte det är många av er som förstår hur dåligt jag egentligen mår, det finns nog ingen som förstår det. Och skriver jag detta för att jag vill känna medlidande eller för folk ska tycka synd om mig? Eller kanske ett rop på hjälp .. men nej nej nej, inte ut av det. För ingen människa kan hjälpa mig ur detta, och det är jag själv som ställt till det mer eller mindre och jag vill inte folk ska tycka synd om mig, för det finns säkert dem som går igenom något värre, eller finns det egentligen något värre än att förlora något man älskar? Jag tror knappast det ..
Iallafall, här sitter jag och tänker tillbaka på dem sista månaderna, hur förjävligt det faktiskt varit och hur stark jag egentligen är som har kommit en såhär bit på vägen, fast att jag egentligen inte kommit så långt enligt mig själva. Men att bara stå på sina egna ben varje dag och göra det man ska det är väl att vara stark? Och att falla och sedan resa sig upp igen, borsta av knäna med grus på och sen gå vidare och försöka igen, riktigt så långt har jag inte kommit än, men jag vill nå dit. Just nu när jag påväg upp från mitt fall, och det känns hårt, men man måste kämpa.
Det var någon som sa till mig " man kan aldrig kämpa för mycket " så sant som det är sagt, men man kan faktiskt tröttna och hoppet kan dö ut. Så är det inte för mig, jag kämpar och mitt hopp finns alltid där inne någonstans.
Så tillbaka till verkligheten ..
Här sitter man då, och gråten sitter i halsen och jag vill bara skrika, men vad kommer det hjälpa mig?
Jag måste bara berätta att jag har världens finaste vänner som faktiskt finns där för mig hela tiden, ni gör mina dagar väldigt bra, men ni kan inte hjälpa mig .. hur mycket ni än försöker så är jag den enda som kan ta mig ur detta, ingen annan kan släppa detta, bara jag ..
Så ja, hur många vet egentligen hur dåligt jag mår och hur jag egentligen känner? Jag lurar mig själva varje dag, att jag har släppt honom, att jag inte bryr mig och inte tänker på honom, jag lurar mig själva att jag faktiskt inte tycker om honom att jag aldrig känt honom, men så dyker det upp något som påminner om honom och då är hela lögnen avslöjad. Men det här gör jag varje dag ..
Kanske gör jag det för att försöka gå vidare eller för att se om han verkligen betyder så mycket för mig om det kanske inte är så att jag kanske klara mig utan honom. Men så är det ju inte .. jag klarar mig inte, eller jo jag klarar mig jag går upp varje dag, men att må såhär varje dag tar sakta men säkert dö på mig, och min själ är borta, och mitt hopp, min lycka tog du också med dig när du gick. Hoppas du är nöjd!
Iallafall ..
Jag försöker vara stark och en människa som har gjort mig 20 gånger starkare än vad jag var för någon vecka sen är Therese Perlman, som från ingenstans kom, satte sig och lyssna på mig, som jag fick luta min axel på och bara gråta ut. DU ÄR EN UNDERBAR VÄN!
Sen har jag en förebild också .. och det är min älskade Malin Hellström, när jag ser på henne ser jag en tjej som har haft ett rent helvete, som har gått igenom allt mellan himmel och jord och ändå står på sina ben. Hon är min förebild och en dag ska jag stå lika stadigt som henne.
Det finns tusen olika känslor i mitt lila hjärta och miljoner tankar som springer runt i mitt extremt söta huvud. Jag borde nog sluta tänka och känna så mycket och bara leva, jag har alla förutsättningar en tjej kan få .. så varför kasta bort mitt liv såhära? Det känns hemskt att säga såhär, men det är väl så det är .. Man lever bara en gång .. och vem har sagt att det en dag inte blir han och jag igen?
Men gott folk, det finns faktiskt en kille som har fått det att pirra till i magen ganska ordentligt, räcker att kolla honom i ögonen så blir man knäsvag. Än så länge kommer han vara hemlig, men ni får säkert veta mer om honom senare.
Han vet nog vem han är när han läser detta. ( HOPPAS JAG )
Nu ska jag fortsätta snacka med min älskade vän Emma om foto jobbet hon ska hjälpa mig med och sen ska jag snacka med micke som vill ha mig som modell till sitt företag. vadå stolt!
Godnatt och ha det bra alla läsare (L)
BIG LOVE!
Kommentarer
Trackback