jag har alltid trott att tiden läker alla såren, att tungden i bröstet försvinner efter ett tag, att känslorna svallnar ju längre bort man är från personen. jag har alltid trott att om man är stark så kan man falla men man reser sig upp igen, alltid har jag trott att allt någongång ska ta slut.
men allt jag trott har jag själv motbevisat, jag har klart och tydligt nu insett att ingenting försvinner det bara gömmer sig för en stund. det spelar ingen roll om man försöker fly från problemen. det spelar ingen roll om man försöker skjuta upp det eller springa från dem, dem kommer ikapp en lika fort som man springer från dem.
jag har försökt att lura mig själva och bara blunda för allt som hänt. jag har nog inte riktig velat inse att det faktiskt är slut. och inte ens nu när det är en annan tjej med i bilden så inser jag inte, inte ens nu fattar jag att det faktiskt är slut och att man måste gå vidare, jag måste gå vidare.
det är de sista jag vill, jag vill inte släppa taget, jag vill inte glömma, jag vill inte gå vidare, jag vill inte ha någon annan och jag kan inte tänka mig hur mitt liv skulle se ut om det fortsatte såhär? men vad har jag för val? jag har inga direkta alternativ, jag kan bara gå en väg. trotts att man ibland kan göra en egen väg när det inte finns någon så ser jag inga andra alternativ än att försöka leva livet ändå.
men jag vill inte, tro mig allt jag önskar och ber om är att få vara med dig. att bli förlåten och kunna göra dig lycklig.
jag har förändrats så mycker på grund av detta, och jag vill att du ska se det, alla kan förändrats ..
jag trodde att jag var som alla andra att allt skulle släppa efter ett tag, men inte jag .. allt bara lever kvar inom mig och allt jag kommer få ta med mig är våra minnen, våra stunder och kärleken du gav mig på min långa resa utan dig.
och skulle jag få en chans med dig, så hade jag aldrig gjort dig besviken .. aldrig!

om du bara viste egentligen vad jag går igenom dagligen, vad jag måste ta mig igenom för att klara att gå och lägga mig på kvällen, trots att jag bara sover några få timmar så är det den bästa tiden på dygnet. det är så jag inte känner något, tänker inte och jag bara lever, låter tiden försvinna. jag önska jag kunde sova bort mitt liv, eller bara vakna upp från detta och vara med dig.
tiden läker inte såren, här är ett levande bevis på det. här är jag, med sår i varje kropps del och ett krossat hjärta. här är jag som älskar någon så högt på jorden, här är jag som skulle kunna döda för att få vara med min dröm prins igen, här är jag som var en dålig människa men faktiskt är förändrats och är nöjd med mig själv apå det sättet. här är jag som var en förrebild för en tjej i min klass som nu är så svag, som nu inte snart orkar mer. här är jag som dör utan dig ..
tungden i bröstet och smärtan i hela kroppen den försvinner inte heller, sålänge jag har det såhär så länge kommer jag må dåligt också. ingenting släpper, det blir bara värre och värre.